Lär av historien

I skuggan av det fallna tyska nationalsocialistiska riket och Stalins kommunistiska terrorvälde i Sovjetunionen skrev Hannah Arendt i början av 50-talet sitt standardverk om totalitarismens ursprung.

Ett par saker tycker jag är speciellt träffande sedda i relation till dagens samhälle – och det övervaknings- och kontrollsamhälle som rullas ut.

Den första noteringen är att vägen till helvetet inte nödvändigtvis är stensatt med varesig goda eller onda föresatser. Den kan lika gärna vara stensatt med inga föresatser alls.

Det vill säga att tanklöshet, bristande konsekvensanalys, frånvaron av kritiskt tänkande, lättja, okunskap och oförmåga också kan leda till förtryck. När man inte ser det komma.

En annan viktig punkt är att man inte kan utgå från att förtryck kommer att komma i samma gestalt som förra gången.

Det behöver inte vara brunskjortor eller röda fanor. Det behöver inte vara spektakulärt. Det är fullt möjligt att skapa ett totalitärt samhälle utifrån de bästa och vackraste intentioner (eller som sagt inga föresatser alls).

Missriktad välvilja är källan till mycket av världens elände.

Utopiska visioner kan vara en varningssignal. Men det kan lika gärna handla om att våra demokratiskt valda ledare vill skydda folket från terrorism, klimatförändringar eller »näthat« – eller vad det politiska modet för tillfället påbjuder.

Intentioner är en sak, men det är metod och utfall som räknas.

Den tredje varningen lyder »Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Allt går att motivera. Hitler och Stalin ansåg sig – utifrån sina respektive ideologiska världsbilder – ha sina folks och länders bästa framför ögonen.

Total övervakning av alla människor överallt hela tiden skulle garanterat minska brottsligheten, öka andelen uppklarade brott och rädda liv.

Det skulle rent av kunna vara bra för samhället på totalen, sett ur vissa perspektiv. Men det vore ett outhärdligt samhälle att leva i.

Någonstans måste man dra en gräns. Det är därför vi har de mänskliga rättigheterna – för att tillförsäkra individen frihet och rätt.

Det är därför oroväckande när våra politiker i många små steg inskränker våra fri- och rättigheter. I namn av det ena eller andra.

Ytterst är paradoxen att ett öppet och fritt samhälle med en demokratisk rättsstat kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning. Och med de ädlaste förevändningar.

CC0 | Patreon »

God Jul!

Europa, bleka moder

Medan resten av världen sprungit förbi oss har vi européer varit lata och ägnat oss åt lyxproblem.

Inte ens när vi nu börjar inse detta klarar vi av att skärpa oss.

EU har visserligen bestämt sig för att förenkla och att städa upp i regelträsket. Det går... sådär.

Samtidigt sprutar EU-maskineriet ur sig nya regleringar och policybeslut - varav många är utopiska, orealistiska och ohållbara.

Vi rör oss åt fel håll. Det är inbyggt i EU:s själva system - strävan mot en ständigt fördjupad politisk union. Det vill säga mer centralstyrning, mer reglering och mer byråkrati.

Vi närmar oss en punkt där vi inte bara är på väg att bli ekonomiskt omkörda av andra länder. Vi riskerar att bli fattiga på riktigt. Som i att alla får det sämre.

Europa är inte fattigt - ännu. Men våra institutioner är byggda för stabilitet i en värld som nu kräver anpassningsförmåga.

Förr var EU:s och USA:s ekonomier i stort sett lika stora. EU:s var möjligen något större. Sedan 2008 har den amerikanska ekonomin i princip fördubblats. Den europeiska har utvecklats mycket svagt. Det är inte en tillfällighet.

Tittar vi bakåt i startfältet är Kina snart ikapp EU, med en tillväxt på bortåt 300% de senaste 25 åren. Vilket är resultatet av målmedvetet arbete och förfärande hårda nypor från kinesernas sida. Medan EU sjunkit ner i institutionell tröghet, självgodhet och lättja.

EU har fjantat runt med lyxproblem av akademisk natur. Vi har drabbats av en klimatångest som medfört enorma kostnader och bakbundit vår industri - till oklar nytta - medan resten av världen springer förbi oss.

Ser man till klimatet som sådant kan våra resurser användas mer rationellt än om vi är känslomässiga och handlar i panik. Inte minst vad gäller vår energiproduktion. 

Att fortsätta blunda för verkliga förhållanden duger inte. Vi befann oss redan tidigare i ett metastabilt läge. Och saker och ting blir bara värre.

Nu kan det räcka med mycket små förändringar av input för att knuffa oss över en tipping point som leder till samhällelig oro och partiella systemsammanbrott.

Men det är som att situationens allvar inte sjunkit in. Att inte ta tag i saker är också ett val. Men som regel leder det till något ännu värre.

EU måste renodlas till ett samarbete för fri handel. Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital. Back to basics!

Idag ger EU oss ofta ytterligare ett lager regler för industri och handel, ovanpå de nationella. Trots »harmonisering« tvingas företag ändå navigera 27 olika nationella regeltolkningar och tillsynsmyndigheter på 24 olika språk.

EU måste fokusera på att underlätta verkligt fri handel inom EU. Och att hårdhänt avreglera.

I övrigt behöver så mycket som möjligt decentraliseras. Beslut bör fattas på lägsta möjliga nivå, så nära människorna det berör som möjligt och med respekt för lokala förutsättningar. Om alls.

Vilket kommer att resultera i att saker och ting fungerar olika på olika platser. Så länge detta inte är ett hinder för fri handel är det en bra sak.

När det finns institutionell konkurrens och saker görs på olika sätt på olika platser ökar chansen för lyckliga sammanträffanden och för att nya idéer prövas.

Vilket krävs för att vårt samhälle skall utvecklas i positiv riktning. Möjligen är det denna mångfald som gjorde Europa framgångsrikt från början. Och frånvaron därav som fått oss att stagnera.

Ett decentraliserat system med många noder är dessutom stabilare än en toppstyrd modell med single points of failure. Blir något fel i ett decentraliserat system kan skadan som regel begränsas istället för att drabba alla överallt samtidigt.

Den utmanande tanken är att de val vi gör just nu kommer att forma Europas framtid för alltid - och att dåliga (eller inga) val kan få katastrofala konsekvenser.

Men vi har trots allt ett val. Så skärpning nu.

CC0 | Patreon »

Chat Control 2 - the soundtrack

Varför finns det inga protestsånger mot Chat Control 2?

Vi bad ChatGPT skriva en text. Viss... kreativ frihet kan spåras. Några geniala rim och några nödrim. Och så är det ju intressant att se hur AI uppfattar sakfrågan.

Sedan bad vi Suno ge oss sång och musik. Här är resultatet i fem olika musikstilar. För vad det är värt.

Fantastiska maskiner. Tänk vad man skulle kunna göra med en mer genomarbetad text...

Vi är bättre!

Visst, många av våra politiker är stolpskott och beter sig bakvänt. Visst, många av våra problem är självförvållade. Visst, EU ställer till med en massa dumheter.

Men... Vi har något som många andra saknar.

Vi har fria val i vilka vi kan utkräva ansvar från våra politiker och byta ut dem.

Vi har en rättsstat som skyddar individen mot övergrepp från överheten.

Vi har äganderätt och institutioner som kan upprätthålla den.

Vi har yttrande- och tryckfrihet.

Vi har rätt till privatliv och privat korrespondens.

Vi har religionsfrihet och åsiktsfrihet.

Kvinnor och homosexuella har fulla, lika rättigheter.

Individen är tillförsäkrad grundläggande mänskliga rättigheter.

Detta är sådant som andra vill ta ifrån oss. Kommunister, nazister och fascister. Putin, Xi och mullorna. Religiösa fanatiker. Folk som uppvisar antisocialt dominansbeteende.

Alla hatar de vår frihet. För att de vill underordna människan sina olika projekt och/eller sin makt. För att de vill göra individen till undersåte, till en anonym del av ett kollektiv. Till ett verktyg för sina egna intressen. Till röstboskap och dörrmattor.

Det handlar också om politiker som drivs av missriktad välvilja utan att se konsekvenserna av sin politik. Som vill styra och ställa över andra. Som vill leka dockskåp med samhället.

För min del är det strunt samma vem som för tillfället hotar vår frihet. Den måste ständigt försvaras. Mot alla fiender. Hotet kommer i ständigt nya skepnader.

Vår demokratiska rättsstat är resultatet av årtusenden av utveckling, av trial and error. Men till slut kom vi fram till ett rimligt fungerande koncept för fredlig mänsklig samexistens.

Detta är framvuxet ur en spontan utveckling. Ur en evolutionär process som ständigt strävar efter ett bättre samhälle utan att för den sakens skull försöka påtvinga alla någon utopisk idé. En utveckling som får sin näring av att människor är fria och olika.

Sådant stör dem som vill styra och ställa över andra.

Det fria samhället är ett koncept som är öppet för alla. Strunt samma vilken din bakgrund är, hur du ser ut, var du kommer ifrån - det är vad du gör som visar vem du är.

Till skillnad från allehanda utopier som vill tvinga in alla i en och samma form.

Den enda rimliga »överideologin« är att man skall respekterna sina medmänniskor, deras frihet, säkerhet och egendom.

CC0 | Patreon »

Tillbaka till Sossesverige?

Det ligger något ovärdigt i den desperata kampen om Makten. Samhällets bästa offras - som när Löfven köpte regeringsmakten genom att låta Miljöpartiet montera ner fullt fungerande basproduktion av el utan att ha något fullgott alternativ.

Kommer ni ihåg hur det var under den rödgröna röran? Ständigt kaos. Det var landets uslaste regering i modern tid. Som sedan efterträddes av Magdalena Anderssons kortlivade (S)-regering. Som inte var mycket bättre.

Magdalena Andersson förbryllar mig. Bland hennes aktuella talepunkter är att det bedrivs ett kulturkrig mot nya gröna industriprojekt. Det vill säga en strid om värderingar, identitet och moral.

Det är som att sossarna lever i en sagovärld. Krass realism, konsekvensanalys, grundläggande ekonomiska samband och fysikens lagar skall underordnas en naiv utopi. Verklighet mot ideologi. Skatte- och pensionspengar rakt in i ett svart hål av »grön« industripolitik som inte är i kontakt med marknaden. 

Anderssons tv-duell mot statsminister Kristersson härförleden bjöd på en del intellektuell ohederlighet. Till exempel påstod hon att moderata ministrar kallar judar för odjur.

Bakgrunden var en demonstration utanför en judisk skola med tillhörande kulturcenter, på eftermiddagen när barnen var på väg hem. Moderaternas gruppledare i riksdagen skrev då en tweet om att de som beter sig så är odjur. Utrikesministern re-tweetade. Sedan framkom att det nog inte var skolan utan ett arrangemang i kulturcentret som man demonstrerade mot. Plus att några av demonstranterna var av judisk börd.

Detta får alltså Magdalena Andersson till att utrikesministern »kallar judar för odjur«. Som rena rama Goebbels. Hon missleder medvetet. Det är ohederligt. Det skapar polarisering.

Vilket i sin tur knyter an till att hela vänstern just nu gör sitt bästa för att kapitalisera på att Mellanösterns konflikter nått våra gator. Tillsammans med folk som faktiskt på riktigt tycker att judar är odjur.

Samtidigt brottas socialdemokraterna med det pedagogiska problemet att kräva åtgärder för integrationen på aldrig tidigare skådade sätt och i en aldrig tidigare skådad omfattning - utan att kunna eller vilja förklara hur detta skall gå till.

Rimligen innebär det att man måste flytta på folk. Och att med politisk makt bryta upp och slå sönder fungerande lokalsamhällen som utvecklats spontant. Vilket känns som att upprepa misstag man gjort tidigare. Sossar är aldrig så glada som när de får ändra på folk.

I bakgrunden gnager frågan om i vilken omfattning det socialdemokratiska partiet har kopplingar till klaner och gängbrottslighet. Botkyrka-affären har personkopplingar som leder rakt in i partiets toppskikt.

Vilket påminner oss om att socialdemokraterna sedan länge har en överenskommelse med företrädare för vissa invandrargrupper om att byta inflytande mot röster i bulk. Vilket rimmar illa med idén att väljarna i en demokrati skall vara fria att rösta på vilket parti de vill.

Samtidigt försöker sossarna triangulera och frontförkorta genom att under galgen ta till sig borgerlighetens lösningar på allvarliga samhällsproblem. Problem som de själva skapat. Och sedan låtsas som att man tyckt så här hela tiden. Skamlöshet som arbetsmetod.

Allt för makten. Det är djupt obehagligt. Det är ett förhållningssätt som i sig gör Socialdemokraterna direkt olämpliga att uppbära nämnda makt.

CC0 | Patreon »

Video: Chat Control 2 på tre minuter

Youtube » | Läs mer på Femtejuli.se »